Bunte Republik Neustadt

Bunte Republik Neustadt (eller BRN) är en stor stadsfestival som äger rum en gång om i året i området Neustadt i Dresden. Bunte står för mångfald, och festivalen går helt enkelt ut på att man säljer mat från olika delar av världen, spelar ny musik hur ett par bergsprängare var femte meter och ett antal band spelar på massa småscener. En himla skön festival med andra ord. Och fullpackad till max också.

Jag lyckades få tag på en heliumballong. Men jag fick inte upp den. Inte Heini heller. Eller Benjamin. Ingen fick upp den. Den lyckades gå laget runt men ingen förbättring. Till slut råkade en viss Nahuel tappa ballong och den flög iväg. Upp till ett träd närmare bestämt. Här står killarna och funderar på hur dem ska få ner ballongen. När dem precis var på gång att sätta igång deras plan, flög ballongen iväg. Ingen helium för min del.


En hyfsat tom gata under BRN.


Längs någon gata finns det en hel husvägg målad krittavelfärg, så hela väggen är full med kritklotter. Alla får skriva. Finlandsfanatikerna skulle självklart skriva massa skit på finska.


Jag kontrade med svenska.

Sen utsmyckade jag mig med Ungern-Stefans plastglasögon. Oh yeah.

Heini ville inte heller vara sen med att prova.

En av anledningarna till varför jag gillar BRN.

Människor som redan bor i Neustadt, passade på att spela musik från sina hem och sälja öl. Lagligt? Vem bryr sig? Det är BRN!

Tupplur någon?

Arvika-, Hultsfred, Borlängefestivalen och allt var dem heter kan ta sig i brasan! Jag ska tametusan besöka BRN nästa år igen!

Tschüssi!

Midsommarfirande

Så här firades midsommar i Dresden.

Hävning av stången. Gick bara på några sekunder, eftersom stången var en slags miniatyr av den riktiga svenska.

Heini (finska), Benjamin (tysk som kan prata finska och har precis börjat med svenska), Tino (Sverigefanatiker), Kristina (medlurad granne), Andreas (talar en blandning av norska-svenska-finska)

Vet inte sen när hoppa-hopp-säck med en del av midsommar, men hoppade gjorde dom i alla fall.

Stången!

Medimporterad Cider från Sverige!

"...är lustiga att se..." - Här är området Neustadt, himla fint!

Tschüssi!

Det handlar om kärlek

Här är paret!

Trött på plugg

Vad hittar man inte på, när man inte längre har någon lust att sitta vid skrivbordet och läsa på allt om tysktalande i sydamerika. Jo, man filmar sin studentkorridor!

Mitt välvårdade studentrum:

Korridoren och toaletterna:

Köket:

Nä, usch, tillbaka till plugget...

Bunte Republik Neustadt

För att ni ska få en bättre uppfattning om vad jag var på igår, så tänker jag länka till ett videoklipp. Det är inte jag som har filmat, men videon visar rätt bra om hur det var igår. Det enda som saknas är hur mycket folk det egentligen var och hur smockfullt med människor det var ute.

Det första värsta är över

Idag höll jag mitt första referat på tyska. Det gick bra. Tror jag. Var åtminstone inte lika nervös som jag brukar vara, men det kanske berodde på att jag var tvungen att tänka mycket på språket samtidigt som jag skulle prata om mitt ämne.

Jag lyckades visserligen sno all tid för min referatpartner, så hon fick ca 5 minuter på sig att säga sitt, när vi egentligen skulle prata 30 minuter var. Så jag antar att jag mer eller mindre pratade i 45 minuter eller så. Kändes inte som det i alla fall.

Men men, skönt att det är över, nu återstår bara tre kvar. Töppen.

Vädret är hur som helst skönt idag. Varmt och kvalt. Eller schwül som man säger på tyska, och som lätt av utlänningar förväxlas med ordet schwul, som betyder bög. Det är alltid kul att höra någon säga "det känns lite bögigt idag". Mmmm, det gör det.

Nu ska jag bara softa och inte tänka på alla uppgifter som väntar på mig. Det tar jag en annan dag.

Tschüssi!

Så här glad känner jag mig just nu.

Mätt. Och belåten

Gudars, har ätit mig proppmätt för tillfället. Hemgjorde köttbullar, potatismos och sås. Mmmm. Men jisses vad byxorna sitter åt. Gör som Heini och knäpper upp brallorna. Men gravidmage har jag fortfarande inte fått, som det blev i Tübingen hösten 2007.

På torsdag blir det hemgång. Eller hemflyg rättare sagt. På packninsfronten ser det dåligt ut. Väldigt dåligt.






Dresden 2009


Tübingen 2007

Tschüssi!

Naiv

Jag är fortfarande så naiv att jag tror att jag faktiskt ska lyckas somna på fläcken, fast jag druckit ett glas cola runt tio-tiden. Dumma jag. Så det blev inte så mycket sova denna kväll.

Dålig tajming också, med tanke på att det var min tur idag att skriva protokoll under lexikologilektionen. Det innebär att man ska notera allt som tas upp, eller i mitt fall, skriva av det som står på Power Point presentationen, och sen skicka det till läraren så att studenterna kan ta del av det som sagts.

Så jag ville ju gärna vara pigg och glad idag under lektionen, visa mig duktig och sitta längst fram så man inte undgår något. Och jag är så glad att jag satt längst fram idag, för jag kunde inte undgå att höra, att en tjej som skulle ha hållt i ett referat idag fick helt enkelt ingen tid, för de andra referenterna har dragit över tiden, och måste alltså ta tid från nästa stunds lektion, så jag insåg snabbt vad det här kunde resultera i: uppskjuten tid! Yeay!

Det här innebär att jag måste inte hålla mitt referat om dialekter nästa måndag den 15 juni utan får vänta ända till 22 juni, töppen!

Nu, ska jag äta upp mina nudlar, sen försvinna ner till biblioteket och skriva rent mitt protokoll, göra Power Point presentation till mitt referat om humor mellan kvinnor och sen plugga på om tyska som talas i sydamerika, för att därefter gå till Café Lingua och äntligen träffa Heini igen, puuhh!

Och en dusch kann behövas.

Tschüssi!

Sa jag inte det?

Det var mitt glas som blev krossat i morse! Sa jag inte det? Och hur vet jag det? När jag kom hem från biblioteket för en stund sen, stod det ett likadant glas på köksbänken med en lapp från min granne, som ursäktade sig och berätta att det råkade falla ner från diskstället när hon stod och diska, så hon köpte ett nytt åt mig. Väldigt snällt av henne.

Och se bara hur bra vi kommunicerar genom lappar.

För övrigt har jag spenderat hela min kväll i biblioteket och äntligen gjort klart mitt första referat. Nu återstår det bara tre stycken till. Fast sista timmen ungefär satt jag bara och surfade runt, för att slippa göra det hemma och sno från internetbegränsningen. Det är inte lätt att hålla sig för skratt i ett bibliotek. Tur att vi är så få kvar efter 20.00.

Tschüssi!

PS

Och nån jävel har haft sönder mitt glas, det är jag säker på!

Jag ville ju bara gå och handla

Så låt mig berätta om min dag. Jag ställde väckarklockan extra tidigt idag, vid 10.00, för jag tänkte att idag ska jag minsann klara av att gå upp tidigt. Jag gick upp 11.40. Snoozade alltså i en timme och 40 minuter.

Så jag sätter mig för att käka frukost, skypar med mamma och hoppar sen in i duschen. Jag har rätt mycket att göra i skolan, så jag ville iväg rätt snabbt till biblioteket, men jag var först tvungen att gå och handla. Handla, det borde väl inte vara så svårt, eller?

Nåja, jag torkar håret, klär på mig och går bort till hållplatsen där både spårvagn 9 och 13 kan ta mig iväg till motsvarande Ica Maxi. Men spårvagnarna vägrar komma (om man bortser dem som åkte åt motsatta håll), Obama är nämligen i stan och därför är det inte säkert att spårvagnarna och bussarna kan följa tidtabellerna.

Så vi står där, en drös och väntar och väntar. Till slut kommer buss 89. Jag hinner snabbt läsa att bussen går förbi Otto-Pilz-gatan. Toppen tänkte jag, det är ju dit jag vill. Trodde jag. Vad jag inte vid det ögonblicket kom på var att jag egentligen skulle till Otto-Dix-gatan. Och när jag väl inser är det redan försent för att hoppa av och gå tillbaka. Men jag gör det i alla fall och hamnar vid en hållplats på gränsen mellan civilisation och vischan. Så, står jag där mellan villor och åkrar och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag ville ju bara köpa lite mjölk och tandkräm.

Men jag skummar igenom busslinjekartan och beslutar mig för att ta buss 76, som åker en liten omväg till en annan hållplats där jag kan byta tillbaka till den ursprungliga spårvagnen jag ville ha och sen äntligen åka till Ica Maxi. Väldigt omständigt.
Men när jag sen har klivit på bussen och åkt ett par hållplatser ser jag både min spårvagn som kan ta mig hem OCH Lidl, två flugor i en smäll, jag hoppar av, handlar det jag vill ha plus mer som tröst för att det mer eller mindre tagit mig en timme att handla, som egentligen högst borde ha tagit 20 minuter.

Så nu sitter jag här med min melon, cola och Froopyoghurt och ska snart för en gångs skull iväg till biblioteket. Ser ut som om jag får sitta där fram till 00.00 idag, pga. alla timmar jag redan missat. Toll!

Tschüssi!

På jakt efter Internet

Äntligen, efter att halva tiden har gått här i Dresden, har jag förstått hur man får tillgång till internet inne på universitetsbiblioteket SLUB. Två månader tog det mig att luska ut vilket användarnamn och lösenord jag skulle använda. Två månader!

Det är så härligt komplicerat här ibland. Och inte nog med att man ska veta exakt vad man ska skriva in, det gäller även att finna en plats mellan alla bokhyllor och böcker där internet faktiskt existerar.

Sätter jag mig i källarvåning -2 vid sofforna kan jag glömma att internet ens finns, ibland kan man få en svag signal från ett dator-till-dator-nätverk, men det är ju bara skit så det kan man glömma. Och sen finns det inga eluttag heller, så ska jag sitta där och knappra har jag bara tre timmar på mig. Hopplöst.

På på källarvåning -1 finns det internet. Åtminstone om man befinner sig på rätt plats. Jag trodde först i min eufori att när jag väl förstått hur man loggar in, att internet skulle vara utspridd över hela denna våning. Men eftersom min första plats var en ståplats, ville jag efter min fikapaus hitta en sittplatz. Och det gjorde jag, men då ville internet inte sitta ner med mig. Alternativen var alltså, stå och surfa, eller sitta ner och vila. Internet - sitta. Hmmm.

Nu har jag i alla fall tagit en middagspaus, men ska strax tillbaka igen... Suck. Dessutom trodde jag att det var onsdag idag. En hel dag har jag missat känns det som!

Tschüssi!