Sommar 2006

Kommer fler bilder senare från sommaren 2006

Reunion

Reunion

Gammalt blir till nytt

En grå och kall dag kräver fina bilder.
A grey and cold day requires nice pictures.
Ein grauer und kalter Tag braucht schöne Bilder.

Vandring i Sächsische Schweiz

Vandringen ja. Den som jag, Heini, Tino och Andreas gjorde i tisdags. Heini och jag hade velat besöka detta landskap under en längre tid men inte lyckats komma iväg, så vi berättade det för våra vänner och snabbt fick vi följeslag av tyskarna Tino och Andreas. Vi tyckte att det var en jättebra idé, två personer som känner till området väl. Hur bra är inte det?
När tisdagen började närma sig insåg vi att vi kanske varit lite för positivt inställda när vi förstod att "vandring" enligt Tino och Andreas inte direkt var den typen av vandring Heini och jag föreställt oss. Vi tänkte mest att det skulle vara en lugn promenad i ett begränast område med fin natur runtomkring. Vi förstod inte att killarna ville gå kilometer efter kilometer i jakt på fina, höga utsikter.
Så när vi satt på tåget på väg till detta fina landskap längs floden Elbe och Tino visade oss på kartan vilken rutt han hade tänkt sig att vi skulle gå, tittade jag och Heini på varandra och våra miner var inte så glada. Vi insåg rätt snabbt att en lugn promenad var inte att tänka sig.
Så vi börjar gå och det lutade uppåt på en gång. Men området var jättefint, lummiga skogar och stora stenar längs stigen och då och då stötte vi på andra vandrare som glatt hälsade på oss.
Efter en timme däremot börjar Heini och jag märka av tröttheten och Tino och Andreas hamnar allt längre framför oss. Vi kunde inget annat göra än att ruska på huvudena och följa efter. Till slut, efter att vi har gått i uppförsbacke under en längre tid kommer vi fram till en liten restaurang och Heini och jag trodde äntligen att det var paus, men Tino sa bara att vi gör en paus "um die Ecke" alltså runt hörnet.
Och vi såg det där hörnet, Heini och jag, men paus gjorde vi inte, utan det där hörnet sträckte sig enligt Tino några kilometer till och till slut kom vi äntligen fram till ett ställe där alla andra turister var, som kommit med BUSS upp till berget. Och där gjorde vi äntligen paus.
Och sen gick vi vidare. Och det gick nedför. Efter att ha gått i uppförsbacke i en timme, tror man att nedförsbacke ska vara enklare, men det är det INTE. Det är nästan t.o.m. värre.
Men till slut kom vi till ett platt område, precis längs floden och allt kändes lite lättare. Tills Heini och jag såg uppförsbacke nummer två. Då var vi redan rejält trötta. Men som tur blev det lite planare efter ett tag. Då kändes det bättre. Men när vi äntligen stod vid foten av berget som Tino och Andreas så gärna ville gå upp till, hade Heini och jag inte glada miner längre.
Men Tino sa att vi skulle inte gå upp hela vägen. Då följde Heini och jag motvilligt med. Men vad Tino menade med HELA vägen vet jag inte, för efter många svordomar och trötta fötter släntrandes upp för stenar och rötter var vi uppe HELA vägen.
Men väl där uppe glömde man bort de trötta benen för utsikten var helt underbar, vädret var alldeles perfekt OCH Tino hade med sig en överraskning nämligen Beck's Lemon! Han vet att Heini och jag älskar Beck's Lemon, och de var snabbt därefter förlåtna för att de släpat med oss hela vägen upp.
Däremot försökte dem få med oss upp till ett tredje berg, men Heini och jag påpekade starkt att det kunde dem glömma, de kunde gå vidare om de ville, men vi tänkte minsann stanna kvar på berget med våra Beck's. Och de insåg även då att någon vidare vandring var det inte på tal om.
Så vi underhöll oss istället med att fota.
Efter en mycket jobbig nedförsbacke och efter att mina spaghettiben ville ge vika att antal gånger, kom vi äntligen hem med tåget och mina fötter var överlyckliga när de väl kom i säng.
Så vad har jag lärt mig av det här då? Jo, när man har lust att promenera i ett fint landskap, ska man inte ta med sig två tyska vandringsfanatiker, för de kommer bara vilja släpa runt en tills man är vilig till att hoppa ut från ett berg för att det ska få ett slut. Närå, hela upplevelsen var fantastisk, men aldrig mer säger jag bara, aaaaaldrig mer!

Och så vandringen i bilder:

Floden Elbe och Sächsische Schweiz.

Lummiga träd i massor.

Precis i början av vandringen, Heini och jag fortfarande intet ond anandes om vad som komma skall.

Här är berg nummer två som vi gick till, bakom skymtar även berg nummer tre, som Heini och jag vägrade gå upp till.

Precis nedanför berg nummer två, som Tino lovade att vi inte skulle gå upp hela vägen till. Pfff!

Heini något gladare efter sin Beck's Lemon.

Två trötta skandinavier.

Här försöker jag fint uttrycka "auuaa" vilket betyder "aj" på tyska.

Sen ville Heini och jag visa hur trötta vi var, men övertrötthet övergår bara i fniss upptäckte vi.

Pust stön stonk

Ja, vad ska man säga. Jag, Heini och två glada, tyska, vandringsfanatiker gick och vandrade igår. Heini och jag hade varnat dom och mer eller mindre sagt: vi suger! Vi kan inte vandra!

Och när vi sen såg kartan och vägen de tänkt att VI skulle GÅ var våra mina inte så glada längre.

Får berätta mer om de senare, är hur som helst supertrött idag efter alla kilometer och ska idag åka till Berlin och göra lite turistande. Vi ses, när jag inte längre känner mig så trött!

Så här glada var vi inte på vägen upp kan jag säga.

Antagen

Men verdammt, jag skrev nyss ett långt meddelande om att jag blivit antagen till Engeska A1, men sen gick något fel och allt raderades. Suck.


Nåja hur som helst, antagen har jag blivit, men orkar inte gå in mer på det. Tar det en annan dag.

Tschüssi und good bye!

Som hämnd

Min ena docent tyckte att min källhänvisning till Wikipedia (vill man bara veta vad huvudstaden hos ett land heter, anser jag att Wikipedia faktiskt klarar av den biten rätt bra) var förlöjligande och tyckte att jag borde veta bättre. Som hämnd har jag nu istället angivit svenska källor. Ha! Mer hämnd än så blir det inte.




Straßburg vid nattetid.

Till skillnad från Sverige

Till skillnad från Sverige kan man här i Tyskland då och då slippa undan tentor och istället skriva arbeten och hålla referat. Med andra ord behöver man bara koncentrera sig på ett fast ämne inom en kurs, skriva ett antal sidor om det och sen se till att man endast är närvarande på lektionerna kroppsligt men inte nödvändigtvis i huvudet.

Sånt gillar jag. Jag gillar att jag kan sitta och stirra rakt fram på någon som står och snackar om något i en och en halv timme och sen gå därifrån och inte ha någon aning om vad vi gick igenom.
Närå, självklart snappar jag upp ett och annat och framför allt är jag nu expert på t.ex. plattyskans påverkan på det svenska språket. Deru'.

Tschüssi!

Stressveckan

Stressveckan har kommit. Alla tyskar har förvarnat mig om denna tid. Och jag tänkte "äsch". Nu tänker jag istället "shit!" och sliter nästan håret av panik. Eller så kändes det åtminstone fram till igår. Just nu så är det enda jag har kvar 1,5 arbete kvar att skriva. Men det har varit mycket mer än så.


För en vecka sedan såg det ut ungefär så här: två referat ska förberedas och hållas. Fyra hemarbeten (10-12 sidor vardera) ska skrivas och fyra läxor ska göras. Så fort jag kom hem från Strassburg har jag pluggat som en tok. Jag vill inte ens tänka på alla timmar jag har tillbringat i biblioteket, den enda plats där jag kan få studiero och motivation.


Så fram till idag har jag lyckats göra färdigt förberedelsena till båda referaten (båda ska hållas på tisdag), en läxa är klar , två och ett halvt hemarbete har skrivits färdigt och kvar återstår bara 1,5 hemarbete och tre små läxor. Puhhh... Efter nästa vecka är det chilla som gäller för mig, som bara den! Fiii fäään.





Strassburg var för övrigt en fin stad, men innerst inne skrek jag efter Tyskland.

Bunte Republik Neustadt

Bunte Republik Neustadt (eller BRN) är en stor stadsfestival som äger rum en gång om i året i området Neustadt i Dresden. Bunte står för mångfald, och festivalen går helt enkelt ut på att man säljer mat från olika delar av världen, spelar ny musik hur ett par bergsprängare var femte meter och ett antal band spelar på massa småscener. En himla skön festival med andra ord. Och fullpackad till max också.

Jag lyckades få tag på en heliumballong. Men jag fick inte upp den. Inte Heini heller. Eller Benjamin. Ingen fick upp den. Den lyckades gå laget runt men ingen förbättring. Till slut råkade en viss Nahuel tappa ballong och den flög iväg. Upp till ett träd närmare bestämt. Här står killarna och funderar på hur dem ska få ner ballongen. När dem precis var på gång att sätta igång deras plan, flög ballongen iväg. Ingen helium för min del.


En hyfsat tom gata under BRN.


Längs någon gata finns det en hel husvägg målad krittavelfärg, så hela väggen är full med kritklotter. Alla får skriva. Finlandsfanatikerna skulle självklart skriva massa skit på finska.


Jag kontrade med svenska.

Sen utsmyckade jag mig med Ungern-Stefans plastglasögon. Oh yeah.

Heini ville inte heller vara sen med att prova.

En av anledningarna till varför jag gillar BRN.

Människor som redan bor i Neustadt, passade på att spela musik från sina hem och sälja öl. Lagligt? Vem bryr sig? Det är BRN!

Tupplur någon?

Arvika-, Hultsfred, Borlängefestivalen och allt var dem heter kan ta sig i brasan! Jag ska tametusan besöka BRN nästa år igen!

Tschüssi!

Midsommarfirande

Så här firades midsommar i Dresden.

Hävning av stången. Gick bara på några sekunder, eftersom stången var en slags miniatyr av den riktiga svenska.

Heini (finska), Benjamin (tysk som kan prata finska och har precis börjat med svenska), Tino (Sverigefanatiker), Kristina (medlurad granne), Andreas (talar en blandning av norska-svenska-finska)

Vet inte sen när hoppa-hopp-säck med en del av midsommar, men hoppade gjorde dom i alla fall.

Stången!

Medimporterad Cider från Sverige!

"...är lustiga att se..." - Här är området Neustadt, himla fint!

Tschüssi!

Trött på plugg

Vad hittar man inte på, när man inte längre har någon lust att sitta vid skrivbordet och läsa på allt om tysktalande i sydamerika. Jo, man filmar sin studentkorridor!

Mitt välvårdade studentrum:

Korridoren och toaletterna:

Köket:

Nä, usch, tillbaka till plugget...

Bunte Republik Neustadt

För att ni ska få en bättre uppfattning om vad jag var på igår, så tänker jag länka till ett videoklipp. Det är inte jag som har filmat, men videon visar rätt bra om hur det var igår. Det enda som saknas är hur mycket folk det egentligen var och hur smockfullt med människor det var ute.

Det första värsta är över

Idag höll jag mitt första referat på tyska. Det gick bra. Tror jag. Var åtminstone inte lika nervös som jag brukar vara, men det kanske berodde på att jag var tvungen att tänka mycket på språket samtidigt som jag skulle prata om mitt ämne.

Jag lyckades visserligen sno all tid för min referatpartner, så hon fick ca 5 minuter på sig att säga sitt, när vi egentligen skulle prata 30 minuter var. Så jag antar att jag mer eller mindre pratade i 45 minuter eller så. Kändes inte som det i alla fall.

Men men, skönt att det är över, nu återstår bara tre kvar. Töppen.

Vädret är hur som helst skönt idag. Varmt och kvalt. Eller schwül som man säger på tyska, och som lätt av utlänningar förväxlas med ordet schwul, som betyder bög. Det är alltid kul att höra någon säga "det känns lite bögigt idag". Mmmm, det gör det.

Nu ska jag bara softa och inte tänka på alla uppgifter som väntar på mig. Det tar jag en annan dag.

Tschüssi!

Så här glad känner jag mig just nu.

Mätt. Och belåten

Gudars, har ätit mig proppmätt för tillfället. Hemgjorde köttbullar, potatismos och sås. Mmmm. Men jisses vad byxorna sitter åt. Gör som Heini och knäpper upp brallorna. Men gravidmage har jag fortfarande inte fått, som det blev i Tübingen hösten 2007.

På torsdag blir det hemgång. Eller hemflyg rättare sagt. På packninsfronten ser det dåligt ut. Väldigt dåligt.






Dresden 2009


Tübingen 2007

Tschüssi!

Naiv

Jag är fortfarande så naiv att jag tror att jag faktiskt ska lyckas somna på fläcken, fast jag druckit ett glas cola runt tio-tiden. Dumma jag. Så det blev inte så mycket sova denna kväll.

Dålig tajming också, med tanke på att det var min tur idag att skriva protokoll under lexikologilektionen. Det innebär att man ska notera allt som tas upp, eller i mitt fall, skriva av det som står på Power Point presentationen, och sen skicka det till läraren så att studenterna kan ta del av det som sagts.

Så jag ville ju gärna vara pigg och glad idag under lektionen, visa mig duktig och sitta längst fram så man inte undgår något. Och jag är så glad att jag satt längst fram idag, för jag kunde inte undgå att höra, att en tjej som skulle ha hållt i ett referat idag fick helt enkelt ingen tid, för de andra referenterna har dragit över tiden, och måste alltså ta tid från nästa stunds lektion, så jag insåg snabbt vad det här kunde resultera i: uppskjuten tid! Yeay!

Det här innebär att jag måste inte hålla mitt referat om dialekter nästa måndag den 15 juni utan får vänta ända till 22 juni, töppen!

Nu, ska jag äta upp mina nudlar, sen försvinna ner till biblioteket och skriva rent mitt protokoll, göra Power Point presentation till mitt referat om humor mellan kvinnor och sen plugga på om tyska som talas i sydamerika, för att därefter gå till Café Lingua och äntligen träffa Heini igen, puuhh!

Och en dusch kann behövas.

Tschüssi!

Sa jag inte det?

Det var mitt glas som blev krossat i morse! Sa jag inte det? Och hur vet jag det? När jag kom hem från biblioteket för en stund sen, stod det ett likadant glas på köksbänken med en lapp från min granne, som ursäktade sig och berätta att det råkade falla ner från diskstället när hon stod och diska, så hon köpte ett nytt åt mig. Väldigt snällt av henne.

Och se bara hur bra vi kommunicerar genom lappar.

För övrigt har jag spenderat hela min kväll i biblioteket och äntligen gjort klart mitt första referat. Nu återstår det bara tre stycken till. Fast sista timmen ungefär satt jag bara och surfade runt, för att slippa göra det hemma och sno från internetbegränsningen. Det är inte lätt att hålla sig för skratt i ett bibliotek. Tur att vi är så få kvar efter 20.00.

Tschüssi!